Att trivas i sin kropp

Hej!
Idag ska vi prata om något som jag känner att är så himla viktigt; att trivas i och att tycka om sin egen kropp.
Som vi alla säkert har sett och hört så sätts det av alla former av media helt orealistiska, rentav sjuka, bilder på hur den perfekta kroppen ska se ut. Jag ska säga en sak om den där bilden du såg på instagram. Den på tjejen som hade den mest perfekta magen, smala ben och perfekta tänder och inte en finne eller födelsemärke så långt ögat kan nå; photoshop. Med god tur klarade hon sig eventuellt med några filter, och lite extra lampor för god belysning som ger skuggor på de rätta ställena. För ingen, nej ingen har en perfekt kropp med de perfekta absen, inga celluliter och inga stretchmärken. Eller ska vi hellre säga att det inte finns EN perfekt kropp, utan ALLA kroppar är perfekta precis som de är? Din kropp är den som gör dig till dig, din kropp är den som orkar hålla dig uppe dag ut och dag in, din kropp är den som orkar sitta och läsa på tent i flera timmar eller bära upp en stor hög med ved medan armarna svider. Så var tacksam, stolt och glad över den kropp du har. Det är den enda kroppen du har och någonsin kommer att få. Så skippa den där extra träningen, ät den där extra portionen glass. För om det gör dig glad och det är det du känner för just då, så ska du utan att tveka en minsta sekund göra det.
Och sprid detta vidare. Till nära och kära och alla du kan tänka dig att behöver det. Ni är fina, precis som ni är. Bara ifall ingen har sagt det åt er ännu idag.

XOXO.

Delirium av Lauren Oliver

Kärlek, amor deliria nervosa, är en sjukdom. Kärlek är därmed förbjudet, kärlek leder till hat och stridigheter. Man bör alltså gå igenom en operation som i det bästa fallet leder till att man inte kan uppleva känslor såsom kärlek eller hat. I värre fall kan man bli hjärnskadad eller rentav i värsta fall kan man dö.
Resultatet av denna operation är att det inte finns krig eller övriga stridigheter. Detta är alltså vad regeringen anser i denna berättelse som utspelar sig någon gång i våran framtid.
Huvudpersonen vars namn är Lena, har hela sitt liv sett fram emot operationen så att hon ska slippa vara rädd för att bli smittad av sjukdomen. Ända tills hon blir fullständigt, upp över öronen kär i Alex. Som bor i vildmarken. Som inte är opererad mot deliria. Det är här det spännande i berättelsen börjar. Hur de tillsammans smyger, ljuger och planerar för att få vara tillsammans utan att bli fast. Det är också längs med denna väg Lena börjar inse att regeringen inte riktigt är som alla säger. Historien om hennes mamma, som sägs ha dött på grund av deliria, verkar inte riktigt heller stämma.

Jag tyckte personligen väldigt mycket om denna bok. Lite romantik och lite spänning med en röd tråd som går igenom hela boken... helt en bok i min smak, med andra ord.
Denna bok är den första boken i en trilogi, och jag håller som bäst på med den andra boken. Kan säga att berättelsen fortsätter lika spännande som den började, om inte ännu mer nervslitande.
Jag skulle rekommendera denna bok för unga vuxna/tonåringar som gillar spänning, romantik och lite science fiction i sin läsning.

Jag ger denna bok tre pumpor av fem. Japp, pumpor för att fira hösten och kommande halloween och tre stycken för att den var fantastisk men kunde ha varit lite mera drivande i historien. Den kändes aningen trögläst emellanåt, men överlag rekommenderar jag absolut att ni ska läsa Delirium.

Håller desperat kvar i alla färger

Hej!
Det är 1:a oktober, gott folk. Ifall ni inte visste. Det faktumet får mig faktiskt att villa hoppa upp och ner av förtjusning!
Eftersom jag har en 100% ledig dag, och har lyckats fånga en typisk höstförkylning, så hade jag all tid i världen att gå ut och promenera i det härliga vädret idag, 1:a oktober till ära om inte annat.
Om det är något ni bör veta om mig, så är det att jag fullständigt är G.A.L.E.N i hösten. Jag älskar allting som har med hösten att göra; färgerna, den friska luften, det långsamma och sköna vardagslivet som rullar på... t.o.m det tillhörande regnet ger mig lite extra pirr i magen. För mig betyder regn nämligen ljus, film, mys-sockor och te. Jag vaknar till liv den här tiden, helt enkelt. Trots att jag älskar sommaren, så känner jag mig så himla mycket mer energisk på hösten och vintern, till skillnad från många andra.
Så det var ju inte mer än rätt att ta med mig kameran på min promenad, för att fånga det sista av de där fantastiska färgerna, som så småningom håller på och försvinner för att ge utrymme åt vintern.
Nu ska jag koka en kopp te, och tända lite ljus och njuta av min lediga lördag.
Ha det riktigt fint, så hörs vi med ett nytt inlägg till bokklubben väldigt snart.

XOXO